... dina symboler här ...

Lill-polarn rullar ut klistret

Lill-polarn rullar ut limmet

När jag kom hem idag hade gubbarna redan börjat tapetsera. Gubben stod och hängde upp tapeterna, Lill‑polarn rullade ut klistret och Tobias hade fullt upp med att kika igenom elkablarna. Han bytte ut det som var trasigt och drog om en ny kabel så allt skulle bli snyggt och säkert.

Den nya tapeten gjorde verkligen att hallen kändes mycket varmare, och vi stod ett tag och funderade på vilka möbler som passar bäst. Det syra‑betsade hörnskåpet kom verkligen till sin rätt, så nu vet jag – det är sådana möbler jag ska leta efter!

Lill‑polarn hade skött sig ganska hyfsat. Det var åtminstone tills gubben gick ner för att hämta kaffe, och vi plötsligt hörde ett wiiiiiii – oj! … följt av ett ordentligt brak!

När vi kom dit stod Lill‑polarn mitt i klisterkaoset. Han hade tagit sats och glidit runt på tapeten som om det vore ett dansgolv! “Jag gjorde det bara en gång!” försökte han förklara – men de många spåren i klistret sa något helt annat. Tapetklister hade dessutom stänkt ända bort till dörren, och själva braket kom när han i full fart gjort ett hopp över pappersrullen och flugit rakt in i elementet.

När väl allt lugnat sig igen fick jag höra vad de tyckte om den nya tapeten. Tobias såg mest chockad ut och tyckte vi hade underlig smak, medan Lill‑polarn muttrade att han hellre ville ha gula tapeter som Esmeraldas vackra klänning. De här gick tydligen helt bort – han var noga med att tillägga att när han får sitt eget hus, då ska allt vara gult!

Se upp! i backen

kälke

Jag skall erkänna – när jag kommer hem från jobbet är jag ofta ganska trött och lite smågrinig. Så när jag ser Lill‑polarn komma farandes nedför backen, vilt ropande “Bana väg, bana väg! Här kommer jag med Esmeralda!”, tänkte jag bara: jösses!

Den lille drömmer nog på rosa moln om han tror att jag ska flytta mig – jag som sitter i en RAV4! Det hade väl varit betydligt enklare för honom att svänga åt sidan än för mig att backa ner hela backen. Jag börjar misstänka att det snart är dags att plocka ner den lille Casanovan på jorden igen.

Som tur var svängde han in på vår slinga istället, där det inte finns några bilar. Där kunde de åka runt i lugn och ro, han och Esmeralda, och när han kom tillbaka hade han den där glansiga blicken som talar för sig själv.

Jag frågade honom hur han tänkte, egentligen, när han tyckte att jag skulle flytta mig istället för att han körde åt sidan. Lill‑polarn såg bara på mig och sa allvarligt:
“Tobias har berättat att tjejer är så in i nordens ombytliga! Vänder man bara ryggen till så har de redan ändrat sig!”

Det visade sig att han hade fått tjata i nästan en timme på Esmeralda för att hon skulle följa med ut, och han vågade inte riskera att hon skulle springa in igen. Jag kunde inte låta bli att skratta – Tobias hade visst stor påverkan på den lille!

Men när Lill‑polarn fortsatte och sa att Tobias “visste mycket om tjejer” eftersom han “haft massvis”, då började jag ändå höja på ögonbrynen. Massvis!? Tre tjejer är väl ändå knappast massvis…

Kanske dags att ta ett litet snack med Tobias – det verkar som om Lill‑polarn får sig alldeles för mycket livsråd i fel kategori.