... dina symboler här ...

Ops!

Ops!

Wumba Wu har ända sedan han kom hit stått och spanat upp mot vår afrikanska hörna. Där finns saker både från när pappa var FN-soldat i Kongo och från när gubben var i Liberia och Marocko.

Prylarna sitter ganska högt upp eftersom det hänger både spjut och pilar där. Det var ett medvetet val när pojkarna var små och for upp och ner i trappan – det skulle inte finnas någon risk att någon skadade sig.

Men det hindrade förstås inte Wumba Wu. Han är ju betydligt smidigare och hade lyckats ta sig upp på hyllan. Där stod han nu och klappade försiktigt på imalan (hjorten), samtidigt som han berättade med glänsande ögon hur vackra djuren är när de springer över savannen.

Lill-polarn ville förstås inte vara sämre, utan försökte också klättra upp. Det gick sådär. Han slant lite och satte handen på helt fel ställe. Wumba Wu hörde hans stammade ursäkter och tittade undrande på honom.

– Ojojoj! Jag skulle… jag menar… det såg ju ut som en bulle. Jag skulle bara smaka!

Wumba Wu började skratta så våldsamt att han var nära att ramla ner.

Ta skydd!

Ta skydd!

Idag har Rosa och jag varit i Kungälv på scraploppis. Det var riktigt trevligt, och jag hann knappt innanför dörren hemma förrän Lill-polarn och Wumba Wu stod redo.

– Har du köpt något till oss? frågade de i kör.

Hmm… ja, det hade kanske varit smart. Då hade jag nog fått sitta i fred en stund. Som det var nu, ville de förstås scrappa med mig.

Till sist gav jag helt enkelt upp. Lill-polarn hade åsikter om precis allt jag gjorde. Jag höll på med en explosionsbox, och han ifrågasatte varför jag gjorde si och inte så. Varje gång jag limmade fast något ropade han till Wumba Wu att ta skydd — “nu smäller det!”

Jag förklarade tålmodigt om och om igen att den inte skulle explodera på det sättet, utan att kanterna bara skulle ramla ner snyggt. Men det var för döva öron.

Till slut insåg jag att det inte var någon idé att försöka scrappa i lugn och ro med de två i närheten. Jag bad dem istället dekorera om min korg. Wumba Wu gav sig genast på flaskorna som, enligt honom, “stod snett”, medan Lill-polarn tog mina nya fotoramar, stoppade in kort på sig själv och ville dekorera hela korgen fullt med dem.

Så… min korg har definitivt fått ett nytt stuk – väldigt personligt, och med tydlig Lill-polarn-touch!