När jag kom hem i eftermiddags satte jag mig vid datorn för att koppla av efter en hel veckas jobb. Lill-polarn var ute i köket och busade med Pepper, och allt var lika ”lugnt” som det brukar vara här hemma — alltså inte särskilt lugnt alls.
Efter en stund hörde jag hur det blev helt tyst. Det betyder nästan alltid att något är på gång. Mycket riktigt, strax därefter hördes ett gapskratt från köket. Sedan tyst igen. Sedan ännu ett skrattanfall.
Till slut kunde jag inte låta bli utan gick ut för att se vad som försiggick. Och där satt han, Lill-polarn, uppe på vedspisen, fullständigt uppslukad av den gamla ryska dockan. Han hade just upptäckt magin i hur en docka gömmer en annan – och en till – och en till!
– Vi måste köpa godis! hojtar han plötsligt.
– Inte mycket, för det behövs inte.
Jag hajade till.
– Jaså? Varför inte? Jag är också godissugen.
– Vi kommer att ha jättemycket lördagsgodis, säger han triumferande. Det är bara att lägga lite godis i den här dockan, så fixar det sig!
