... dina symboler här ...

Under bearbetning!

Till dig

Vi blev lite förvånade när vi rullade in på gården och såg att snickaren fortfarande var kvar. Han såg ut som om han gått ett par ronder med både väder, verktyg och viljestarka småväsen.

– Den där lille saken ni har springandes på gården!!! Fy tusan! pustade han och tittade på oss med trötta ögon.

Lill-polarn hade tydligen varit i sitt esse så fort Tobias blivit inkallad på extra jobb. Nu var det ju han som hade ansvaret för hela gården – och det betyder förstås att man måste ta i med hårdhandskarna och “ha pli på jobbarna”. Stackars snickaren såg helt uppgiven ut.

Men vi kunde inte låta bli att dra på smilbanden, för när vi gick runt såg vi ju resultatet. Lill-polarn hade på något mirakulöst sätt lyckats fixa precis allt på listan – alltså allt det han absolut inte fick göra. Det var rent och snyggt, till och med prydligt i hallen. Att vi inte tänkt på den metoden tidigare!

När vi stannade vid sista slottet på turnén hade vi köpt lite godis till Lill-polarn (han hade ju faktiskt varit duktig!) och en bok om slott till oss själva.

Men när vi kom hem hade han redan hittat godiset och gjort det till sitt – som vanligt. Han stod vid trappan med en ros till Esmeralda i handen och berättade stolt om hur fint det skulle bli på gården “när han minsann skötte allt själv”.

Pepper hade tydligen behövt viss uppfostran och Shakira verkade enligt Lill-polarn “totalt döv för ordergivning”. Snickaren hade han däremot “fått bra ordning på”.

Jag hörde honom fortsätta:
– Och när jag är klar med dem, då ska jag börja bearbeta er också…

– Vaaa? Vadå bearbeta, Lill-polarn?! sa jag och gick närmare.

Han ryckte till, nästan lite ertappad.
– Oj! Stod du där!

Du får inte…..

Du får inte....

Nu bär det äntligen av på vår slotts­turné! Lill-polarn valde dock att stanna hemma tillsammans med Tobias. De skulle tydligen tvätta färdigt altanen – och enligt Lill-polarn behövdes förstås “en betrodd mästare” på plats, så snickaren inte råkade sätta dörren där fönstret ska vara, “eller något ännu värre”. Tur att snickaren inte hörde det där!

Tobias lovade i alla fall att försöka hålla Lill-polarn sysselsatt (så gott det går) så snickaren får jobba i fred.

Gubben hade packat klart det sista och stoppade plötsligt ner något i min flaskväska. När jag frågade vad han höll på med log han lurigt.
– Jag skrev en lista till Lill-polarn på allt han inte får göra. Han gör ju alltid precis tvärtom, så på det här sättet kanske huset är i toppskick när vi kommer hem.

Jag kunde förstås inte låta bli att kika på listan:

  1. Du får absolut inte sätta på dammsugaren, den kan explodera!

  2. Medaljongen tillhör Tobias, så rör den inte på några villkor!

  3. Gräsfröet ska ätas upp, det är strängt förbjudet att så ut!

  4. Sängarna får absolut inte bäddas!

  5. Maten ska inte vara klar när vi kommer hem!

Listan var enorm – säkert en hel roman!

Vi hann knappt stänga ytterdörren förrän vi hörde dammsugaren gå igång där inne. När jag kikade in såg jag Lill-polarn stå mitt på golvet med medaljongen runt halsen och bocka av punkt efter punkt – med största allvar!