... dina symboler här ...

Börjar svullna!

Kolla vad jag kan!

Det måste vara närmare 30 grader i dag! Det första jag gjorde när jag kom ut var att gå upp till stallet och kolla så hästarna hade ordentligt med vatten. Båda stod redan inne i sina boxar – och jag förstår dem. Där inne är det svalt och skönt, till skillnad från ute i solen. Till och med björkdungen ratar de när det är så här varmt.

När jag gick mot vedboden hörde jag plötsligt hur Lill‑Polarn skrattade högt, men såg honom inte någonstans. Han syntes inte till på Tobias uteplats heller, så jag ropade – utan svar.

Till slut såg jag något röra sig borta vid hästarnas badkar. Och mycket riktigt – där kravlade Lill‑Polarn sig upp, drypande blöt och lycklig som en säl! Han hade badat så länge att han börjat svälla upp lite, precis som han gör när han är för länge i vattnet.

Vi har alltid varit noga med att han inte ska bada ensam, just av den anledningen. Men Lill‑Polarn var stolt som en tupp och visade mig kanonkulan och några andra hopp han döpt till de mest märkliga namn.

Han stirrade förvånat på mig när jag sa att han inte fick bada själv.
– Men både Bellman och Beethoven har ju hållit koll på mig! sa han. Beethoven frustade så mycket i vattnet att det blev som en jacuzzi! Och jag klarade minst 25 längder!

Håll i dig!

muren

Pust! Det känns som om himlen ska öppna sig vilken sekund som helst – det är riktigt kvavt ute i dag. Jag stod i valet och kvalet om jag verkligen skulle hänga ut en maskin till, men jag hade kommit så långt med tvättandet och klädkammaren att jag ville bli klar. Så ut med ett sista lass!

Jag höll precis på att hänga upp det sista när Pepper kom farandes och skrek högljutt. Han brukar alltid dra ett varv med klagosång när jag kommer hem, men innan jag hann ge honom lite mat dök även Shakira upp. Hon tittade på mig med sin där typiska blick som säger ”jamen skynda dig då!”

Jag följde med dem bort mot Tobias hus – och hör då plötsligt Lill‑Polarns röst högt uppe i luften!? När jag tittade upp ser jag honom sitta i kastanjen, krampaktigt kramandes stammen och med panik i blicken.

Pepper sätter sig på muren och tittar undrande på Lill-polarn. Jösses! klara han inte ens av att klättra i det lilla trädet!

– Blev du rädd, Lill‑Polarn? frågade jag.
– Vaaa! Jag? Nääh! Jag slant bara lite… på fågelskit.
– Okej, då fortsätter jag med tvätten då.
– Vänta! Vänta! Okej, det var väl lite högt!