Snacka om att himlen öppnade sig idag! Jösses! Men det var precis vad vi behövde. Vi var vid Tulebo sjön igår men det var så mycket folk att Jippy kunde bara ta ett snabb dopp. Så fort det slutade att regna åkte vi upp till sjön så vi kunde vara lite längre och för oss själva. Så idag har hon simmat en bra bit. Snacka om att sova gott när vi kom hem.
I dag är det riktigt kallt, perfekt dag att tända vedspisen och passa på att baka mjuka kakor. Wumba Wu skall åka hem imorgon och ville testa att bada i varmvattens byttan som sitter på vedspisen. Lill-polarn tyckte det kunde vara bra att ta ett rejält varmt örtbad och mjuka upp lederna lite när han skall åka så långt.
Wumba Wu drog fram all gammal aska så det blev riktigt rent och fint, medan Lill-polarn pillade väck alla spikar som hade fastnat i gallret. Jag passade på att hämta in ved till öppna spisen och fylla upp med bräder till vedspisen så vi kan elda hela kvällen och bara koppla av. Känner för en riktig slappe dag med god mat och små pyssel.
Kommer bli lite tomt nu när Wumba Wu skall åka så det gäller att ta vara på dagen. Lill-polarn kom gåendes med sin vagn full av örter! ( Jaha så det var där de hamnade, borde ha fattat det! ) sakta började det spridas en god doft av lavendel med lite touch av anis som sedan gick kraftigt över till ( Neeeej! Inte curry!! )
Det måste vara närmare 30 grader i dag! Det första jag gjorde när jag kom ut var att gå upp till stallet och kolla så hästarna hade ordentligt med vatten. Båda stod redan inne i sina boxar – och jag förstår dem. Där inne är det svalt och skönt, till skillnad från ute i solen. Till och med björkdungen ratar de när det är så här varmt.
När jag gick mot vedboden hörde jag plötsligt hur Lill‑Polarn skrattade högt, men såg honom inte någonstans. Han syntes inte till på Tobias uteplats heller, så jag ropade – utan svar.
Till slut såg jag något röra sig borta vid hästarnas badkar. Och mycket riktigt – där kravlade Lill‑Polarn sig upp, drypande blöt och lycklig som en säl! Han hade badat så länge att han börjat svälla upp lite, precis som han gör när han är för länge i vattnet.
Vi har alltid varit noga med att han inte ska bada ensam, just av den anledningen. Men Lill‑Polarn var stolt som en tupp och visade mig kanonkulan och några andra hopp han döpt till de mest märkliga namn.
Han stirrade förvånat på mig när jag sa att han inte fick bada själv.
– Men både Bellman och Beethoven har ju hållit koll på mig! sa han. Beethoven frustade så mycket i vattnet att det blev som en jacuzzi! Och jag klarade minst 25 längder!
