bakat

Lill‑polarn och Wumba Wu hade hittat strösslet jag köpte i går, och självklart kunde de inte låta bli att smaka på precis varje sort. Så fort gubben gått utanför dörren plockade de fram Rosas muffinsrecept och hällde i generösa mängder lakritsextrakt. Sedan stod de länge och diskuterade om muffinsen skulle toppas med lakritsflakes eller röda hjärtan.

Lill‑polarn ville absolut ha hjärtan på sina muffins – han hade tänkt bjuda Esmeralda, och då tyckte han att röda hjärtan såg mycket vackrare ut än en massa svart lakrits. Wumba Wu däremot ville ha så mycket lakritsflakes som möjligt, det var bland det godaste han visste, så en hel påse gick åt bara till att provsmaka om alla flakes verkligen smakade likadant, och en till till själva toppingen.

Så jösses, vad muffins här fanns när jag kom hem! Lill‑polarn satt och myste med Esmeralda, medan Wumba Wu hade gottat ner sig vid Pepper i soffan och tittade på tv, med en mage som hörbart knorrade efter alla lakritsflakes. Micael hade redan varit nere och hämtat en påse muffins och var på väg upp till Tobias med ett par fyllda påsar – så de där bakexperimenten lär sprida sig i hela huset.

Det har ösregnat hela dagen, och stundtals kommit riktiga skyfall. Lill-Polarn var less på vädret och ville absolut göra något roligt. Jag föreslog att han kunde leta upp ett gott bakrecept på nätet – det finns ju så många att välja mellan! Han kastade sig över surfplattan, och jag passade på att åka iväg och handla.

Fredagar brukar jag vara rätt trött, så mitt mål var att handla så snabbt som möjligt och sedan bara kunna varva ner på kvällen. När jag kom hem hade Micael redan hunnit innanför dörren, och han lovade att hålla ett öga på Lill-Polarn när de skulle baka i vedspisen. Den spisen fascinerar verkligen Lill-Polarn – den sprakar så mysigt – men efter två brännmärken vet han att den inte är att leka med ensam.

Snart hördes livliga röster från köket. De stod och funderade på om de skulle smaksätta kakan med citronmeliss – eller den andra kryddan som luktade så gott men som ingen riktigt mindes vad den hette. Jag hann inte ut innan de hade bestämt sig.

När jag väl kom in doftade det fantastiskt – men lite annorlunda. “Wow, vad gott det ser ut!” sa jag, och Micael skrattade. “Ja, men varför luktar den andra kakan lite indiskt?” undrade Lill-Polarn förvånat. Då gick det upp för mig – de hade valt fel burk. Citronmelissen hade blivit ersatt med curry!