... dina symboler här ...

Det viktigaste

Oj! De har glömt att ta in bullpåsen!

Det blåser rejält i dag också, och vi har börjat ta in utemöblerna. Så fort Micael kommer hem ska vi göra ett ryck och fylla transporten igen. Vi har fem gånger kvar i år att köra till återvinningen, så det gäller ju att passa på.

Lill-polarn däremot hade andra planer – han ville fika en sista gång med Esmeralda i hängstolarna innan de plockas ner. Det kunde jag ju förstå, för de där stolarna har verkligen varit favoritplatsen hela sommaren.

Vi funderar också på att ta in fontänen och “fule gubben” från dammen. Pumpen ska klara ganska kraftig kyla, så vi låter den gå så länge det går. Jag och gubben har gjort en liten lista på allt som måste fixas, och det känns riktigt bra att stryka av punkt efter punkt. Lill-polarn har till och med gjort sin egna lista – och just nu sitter han nöjd och myser med Esmeralda efter dagens “arbete”.

Nu står möblerna tryggt inne, och vi gick in för att ta en kopp kaffe innan nästa lass ska köras. Men lugnet varade inte länge.

Plötsligt hör vi Lill-polarn muttra och knorra i hallen:
“Vilka slarvpottor ni är!”

Sekunden senare ser vi honom komma farande med sin lilla packkärra – på väg för att rädda in bullpåsen, det heligaste av allt.

Hur kunde vi bara glömma något så viktigt!?

Neeej! Inte mina bullar!

Inte mina bullar!

Då var vi äntligen iväg och köpte pumpen till övre dammen. Passade även på att slå till på den där fula gubben vi pratat om ett tag – ni vet, den som vi tänkt sätta i det gamla badkaret. Det var rejäl rea eftersom rök­maskinen saknades, men som tur var har vi redan en. Perfekt fynd!

Lill-polarn var hemma och skulle hjälpa Micael att måla väggen medan jag kopplade in pumpen och placerade ut fulegubben i dammen. Jag stod där mitt i vattnet och försökte få till händerna i rätt vinkel när Lill-polarn kom ut med fikabrickan.

Plötsligt hördes ett illvrål.
– Se upp! Det ligger ett troll och badar i dammen!

Kaffet for åt alla håll, bullarna rullade ner i vattnet och innan jag hann blinka stod Lill-polarn på en bräda, redo att ”rädda” bullarna från trollets klor.

– Näha du! Bullarna får du inte, din fuling!

Själv stod jag där, dyngsur och rätt paff – tydligen var det helt okej om trollet åt upp mig, bara han lät bullarna vara!