... dina symboler här ...

En riktig skitdag!

I går var en sån där riktig skitdag! Jag brukar stenhårt försöka hitta ett glädjeämne per dag och till 99% funkar det kanon, men inte igår. På jobbet gick jag mest och funderade på hur tusan det kan komma sig att alla knasiga individer hamnat under samma tak och vad gör jag mitt i bland dem?? Brukar tycka gubbarna är lite söta och men i går var jag på väg att smocka till en efter en. Jag var fullständigt humor befriat och slocknade på direkten när jag kom hem, ja gubben hann jag skälla ut också innan jag slocknade i soffan.

Det är tack och lov inte så ofta det blir så här och gubben är ganska härdad. Men när jag väl vaknade hjälpte han mig att göra fint till kärring onsdagen och hade köpt lite nya roliga fröer så jag skulle piggna till. De säger ju att våren är på väg så det är väl bara att förbereda vårsådden. Det var gulligt av honom och det kändes positivt när jag la mig. Mår betydligt bättre idag och skall strax fodra innan Rosa och Elvy dyker upp. Flaskkurbitsen och det som ser ut som maskar tänkte jag att man kunde hitta på något med en onsdag.

Se det snöar!

Se! Det snöar

Jösses vilket underbart väder! Jag har varit ute på en långtur med Shakira och ska nu ta mig en kopp kaffe ute i solen. Hela höstängen är full av citronfjärilar, och Lill-polarn är alldeles salig. Jag förstår inte riktigt varför han är så tokig i just dem – visst, det är ju hans älsklingsfärg, men ändå? Nässel- eller påfågelsfjärilarna är ju mycket vackrare, tycker jag.

Plötsligt hör jag hur Lill-polarn skrattar hejdlöst, och till och med hästarna gnäggar som om de skrattar med. När jag går upp mot hagen ser jag honom stå där med tre maskrosbollar i händerna, blåsa iväg fröna så det ser ut som det snöar. Han snurrar runt i solskenet, helt uppslukad, och det är så fint väder att jag inte ens har hjärta att bli arg.

Jag vet redan nu att jag kommer svära det dubbla till våren när hela hagen lyser gul av maskrosor – men det får jag ta då. Just nu gäller det att njuta av dagen, av värmen och skrattet som smittar av sig på både folk och fä.

Lill-polarns skratt får till och med hästarna att gnägga i kör, och jag förstår honom så väl. Att blåsa iväg maskrosfrön var det roligaste jag visste som liten. Enda anledningen till att jag kan låta bli nu, är att jag vet precis hur det kommer att se ut nästa år…