... dina symboler här ...

Upptäcksfärd!

Pepper

Lille Peppers första promenad i den stora världen. Jag har väl alltid varit benhård med att katterna skall vara minst en månad innan de få gå ut. Gamle Busen fick vi visserligen som vuxen, men han var borta i 2 veckor innan han kom tillbaka, efter att vi släppt ut honom och det var enormt jobbigt att inte veta vad han var.

Pepper

Men det har varit så gott väder och Pepper är väldigt sällskapssjuk och kommer oftast när man ropar, så jag har testat med kopplet och såg att han rusade in när han blev rädd. I dag fick han gå ut en lite sväng utan koppel så att han kunde busa runt i lugn och ro. Edgar får vi fortfarande hålla koll på så han inte flyger på Pepper, men han är inte ens hälften så jobbig mot Pepper som han var mot Fimpen. Blir bara Pepper lite större så kan han ta vara på sig själv, så ger väl Edgar upp med sitt bråkande.

Pepper

Pepper

Koncentration… höger….vänster

Koncentration... höger....vänster

Jag hade tänkt unna mig en riktigt härlig sovmorgon i dag – men som vanligt gick det sådär. Vaknade tidigt ändå. Både jag och gubben är lediga en vecka, så jag hoppas verkligen att vi kan få klart dammbygget nu när vi har tid på riktigt.

Jag tog ner hästarna på tomten så de står precis under mitt fönster och betar. Det är något så rogivande med ljudet av hästar som äter friskt gräs på morgonen, särskilt när solen just börjat kika fram mellan molnen. I år har vi verkligen haft gott om bete, så det känns nästan som lyx.

När jag kom in igen efter morgonrundan hörde jag livliga röster från vardagsrummet. Lill-polarn höll ett talande “tränar-pepp”-snack med lilla Pepper:

“Koncentration… höger… vänster… och labba till!”

De båda var så fokuserade på den lilla bollen att de inte ens märkte när jag kom in. När jag frågade vad de höll på med, fick jag bara en blick som tydligt sa ”herregud, häng med lite”.

– Jag förbereder Pepper för den stora världen! deklarerade Lill-polarn.
– Vi kan ju inte släppa ut honom förrän han blir som en tiger. Så kom igen, Pepper – höger… vänster!

Pepper slog koncentrerat med tassen på bollen, och Lill-polarn nickade godkänt. Sedan log han snett och lade till:

“När du blivit bättre tränar vi på Micael… höger… vänster… bang bang!”

Jag bestämde mig för att inte fråga mer just då – möjligen efter nästa kopp kaffe. Det är nog säkrast.