Pepper

Det har regnat hela dagen, en sån där envis väta som liksom hänger i luften. Lill-polarn gick runt redan på morgonen och funderade högt över hur han skulle kunna vara ute trots regnet. Han älskar ju att sitta vid dammen en stund varje dag – det är garanterat där han kläcker alla sina påhitt!

Jag hade inte byggt något regnskydd där än, och fick nu höra att det var ett grovfel i planeringen. Enligt Lill-polarn var jag en “riktig dammamatör” som inte tänkt på väderförhållandena.

Efter en stund kom han på en “smart idé” och bad mig lägga ut det gamla kvarnhjulet vid dammen. Själv kom han utbärandes på ett paraply han hittat i hallen, med bestämda steg.

Pepper, som förstås älskar att vara ute med Lill-polarn, kom rusandes och var genast med i projektet. Lill-polarn fällde ut paraplyet, tryckte ner det i mitten av kvarnhjulet och dirigerade ivrigt:
– Pepper, du får dra ner tyget på den sidan!

Jag stod i dörren och försökte hålla mig för skratt. Det såg faktiskt riktigt fiffigt ut – som ett litet cafébord med tak. Lill-polarn såg mäkta nöjd ut med sitt verk och rusade sedan in för att hämta kaffe och en hög muffins.

När han gick förbi mig i dörren kastade han en stolt blick ut mot dammen och sa med självsäker röst:
– Så gör en som är smart!

Vaknade oväntat tidigt idag. Jag vill ju inte sova bort semesterdagarna, men lite mer sömn hade inte skadat. Det var i alla fall en fantastisk morgon, stilla och klar. Hästarna blev överlyckliga när de fick byta hage, och jag satt en stund på staketet och tittade när de rusade runt, frustade och ruskade på sig i solen.

Lill-polarn hade också vaknat tidigt och bad ivrigt om sin lilla korg – han skulle plocka hallon till sig och Esmeralda. Hon ville nämligen ha hallon i sina cornflakes, sa han med viktig min.

Busen och Edgar kom in och tiggde mat, men Pepper syntes inte till. Fast vid det här laget vet vi ju att där Lill-polarn är, där är också Pepper. Jag gick bort mot hallonsnåren, och jodå – där stod Lill-polarn och plockade för fullt medan Pepper studsade runt bredvid.

Problemet var bara att Pepper hoppade lite för nära korgen och välte ut hallonen lika fort som Lill-polarn plockade.
– Men Pepper! Du ska plocka hallonen, inte fånga dem! utbrast Lill-polarn irriterat.

Pepper fortsatte sitt ystra hoppande tills även Lill-polarn tappade balansen och ramlade omkull. Sur och rödflammig reste han sig och sa sedan med en listig min:
– Titta vilka stora hallon!
Samtidigt pekade han rakt mot rabarberna.

Pepper for iväg som en raket, och Lill-polarn började fnittra så han knappt fick luft.
– Titta vilka jordgubbar! sa han sen och pekade på tomaterna.

Men den gubben gick inte – jag såg nog exakt vad han höll på med. Till slut stod vi där båda två och skrattade i hallonsnåret, medan solen sakta steg över trädtopparna.

Pust! Det känns som om himlen ska öppna sig vilken sekund som helst – det är riktigt kvavt ute i dag. Jag stod i valet och kvalet om jag verkligen skulle hänga ut en maskin till, men jag hade kommit så långt med tvättandet och klädkammaren att jag ville bli klar. Så ut med ett sista lass!

Jag höll precis på att hänga upp det sista när Pepper kom farandes och skrek högljutt. Han brukar alltid dra ett varv med klagosång när jag kommer hem, men innan jag hann ge honom lite mat dök även Shakira upp. Hon tittade på mig med sin där typiska blick som säger ”jamen skynda dig då!”

Jag följde med dem bort mot Tobias hus – och hör då plötsligt Lill‑Polarns röst högt uppe i luften!? När jag tittade upp ser jag honom sitta i kastanjen, krampaktigt kramandes stammen och med panik i blicken.

Pepper sätter sig på muren och tittar undrande på Lill-polarn. Jösses! klara han inte ens av att klättra i det lilla trädet!

– Blev du rädd, Lill‑Polarn? frågade jag.
– Vaaa! Jag? Nääh! Jag slant bara lite… på fågelskit.
– Okej, då fortsätter jag med tvätten då.
– Vänta! Vänta! Okej, det var väl lite högt!