Lite svårt att svänga in bilen vid huset i dag. Dels stod det en stor Cadillac i vägen och dels sprang Lill-polarn runt bilen och var helt salig. Han tyckte att han hade övat tillräckligt på pv-monstret och det var nu dags  att byta upp sig. Jag försökte förklara för Lill-polarn att den bilen var alldeles för stor för honom att köra.

Men solen sken, kanske lite väl blåsigt men hyfsat varmt och en Cadillac framför näsan. Med andra ord, det var som gjort för att ta ut Esmeralda på en utflykt. Det var helt omöjligt att få stopp på Lill-polarn och jag gick in till våra gäster och skulle precis fråga om inte Lill-polarn kunde få åka med en sväng när jag hör världens trudelutt!

Jösses! Gubbarna for ut på två röda för att se vem som pillade på deras dyrgrip, att de aldrig hann se en chockad Lill-polare rusa in och bädda ner sig i sin bäddsoffa. När jag lyfte täcket, tittade Lill-polarn förskräckt fram.

– Hörde du! Det måste ju vara något fel på den!! Skall det inte låta tut tut?