städar

Det stormar rejält ute i dag! Portarna till loftet hade blåst upp, och även plasten vid Micaels dörr på övervåningen hade slitits sönder. Så det blev till att gå runt och fixa, binda upp och allmänt kolla att allt stod där det skulle.

Lill-polarn plockade under tiden fram sina höstaccessoarer och muttrade högljutt om att han minsann inte fick följa med i går när vi förnyade garderoben. Bara slit och släp, tyckte han. Som om inte det räckte så var bullpåsen tom – inte en smula i sikte – och vinden blåste så våldsamt att han blåste in i väggen två gånger på väg till kokhuset.

Efter mycket möda lyckades han ta sig upp till övervåningen och började städa lite, men då hittade han några tomma ölflaskor.

– Jaha! Är det detta ni kallar att jobba!? Och inte ens en droppe kvar!

Han muttrade vidare för sig själv, och jag hörde honom mumla något om att göra “afrikanskt apelsinte – varmt och gott”. Sen lade han till:

– Dricka kall öl mitt i vinterkylan… konstiga människor. Om det bara fanns en liten, liten bulle kvar, då hade allt varit perfekt. Det är ju faktiskt Kanelbullens dag i dag. Är det ingen som vet det?

Ja, inte lätt att vara Lill-polare en blåsig dag utan bullar – men charmig, det är han som alltid.

Polisen hade hittat Elvys stulna bil, och hon ringde för att fråga om hon kunde få tvätta den här uppe hos mig. Det visade sig att någon lodare hade bott i den i ett par veckor – insidan såg helt bedrövlig ut. Men det passade rätt bra för Elvy, för det var ju hennes kärringonsdag, och då fick hon själv välja vad hon ville ägna sig åt.

Lill-polarn var förstås på hugget och ville hjälpa till. Vi satte honom på att tvätta alla lampor och pilla ut skräp ur däckmönstret. Det kändes som ett lagom stort projekt – tillräckligt för att hålla honom sysselsatt så vi hade koll på vad han gjorde.

Under tiden hjälpte Micael Elvy med det trasiga plasthöljet vid ratten. De stod båda två djupt koncentrerade och märkte inte alls att Lill-polarn hade klättrat upp på bilrutan för att “komma åt bättre”.

När Elvy frågade Micael om han hade fått dit höljet ordentligt, råkade han komma åt vindrutetorkarna. Plötsligt såg han Lill-polarns förskräckta ansikte framför näsan! Han blev så stressad att det tog en stund innan han fick stängt av dem igen.

Elvy försökte hålla sig för skratt men kunde inte riktigt, och mellan fnissen frågade hon:
– Jaha Lill-polarn, och vad var det för lampa du tvättade egentligen?

Idag har jag bestämt mig för att höststäda – både inne och, om orken räcker, lite ute också. Dags att byta gardiner och mysa till det lite! Jag känner mig så himla trött när jag kommer hem från jobbet, och nu när det mörknar så tidigt känns det som jag inte riktigt hinner med någonting innan kvällen.

Lill-polarn ville naturligtvis också höststäda. Han pratade om lampor, tyger och hur han skulle “mysa till sin vrå” ordentligt. Jag började sortera tvätten, medan han gick lös med trasan på sina prylar.

Efter en stund hörde jag ett förvånat “Wow! Hur har den hamnat här?” från övre hallen. Lill-polarn hade hittat en liten kanna som han var helt säker på innehöll en ande!

– “Anden! Jag vill att det blir städat, att mattan tar mig till Afrika, att Shakira får ett jätteben och jag vill…”

Han hann knappt andas mellan önskningarna, så jag tänkte att om det verkligen fanns en ande där i kannan, så hade den nog gått i strejk på direkten.

Just då smög Tobias upp för trappan för att säga hej då innan han gick till jobbet, och med sin mörkaste röst mullrade han:
– “Har du varit snäll då?”

Lill-polarn hoppade till så han tappade lampan och fick ur sig ett svagt, darrigt:
– “Njaaa…”