Ända sen jag läste i en blogg för 2 år sedan att det skall finnas en skunkkalla dal, så har jag irrat runt och letat. De luktar ganska kraftigt och jag har gått i stort sett överallt på Ängårdsberget i Mölndal. Man kan gå från Mölndal till Botaniska i Göteborg. Eller som jag hamnade när en älg jagade mig! Vid Eklanda. Tog en rask promenad igår och var lite sugen på att ta en idag igen. Eftersom jag är specialist på att vela bort mig och det börjar bli kväll så drog jag på i ett rejält tempo och började gå mot Botaniska.

Till sist såg jag olika skyltar placerade vid olika träd och misstänkte att jag var strax utanför Botaniska. Sen precis när man närmade sig en vägkorsning så började man känna en rutten stank. Ärligt talat! Har aldrig blivit så glad som nu över en sådan stank. Kände igen korsningen! Har velat runt här förut men vid fel tidpunkt för att blommorna skall ha slagit ut. Nu var det ju gult överallt och skunkkallan vill gärna stå i sumpvatten. Shakira såg lite äcklad ut när hon kryssade runt blommorna.

Mitt bland allt det gula stod en ensam vit kalla. Jag hade tänkt ha en vid dammen, men de är klart vackrast när de får bre ut sig i naturen så här. Tog med ett pyttelitet skott. De stora satt som attan och jag ville inte riskera att dratta på ändan i sumpvattnet. Men vilken härlig promenad! Kommer snart att göra om det och svänga av åt andra hållet.