Att vandra i Trogirs smala gränder är rena njutningen: varje steg leder till nya upptäckter. Kanske hittar man en liten restaurang där borden kämpar om platsen på det pyttelilla torget, eller en undangömd port där katterna latar sig i eftermiddagssolen. Varje gränd känns som ett vykort.
Det finns nåt särskilt med Trogir, denna medeltida lilla stad som vilar på sin ö mellan fastlandet och Čiovo. Mornarna börjar ofta med en promenad längs kajen, lite kaffe på uteservering, och så förstås, upptäcktsfärd bland de trånga gatstenarna och kyrktornen. Solen bränner men havet svalkar, och överallt finns doft av grillad fisk och tvätt som torkar på balkonger.
Att strosa i Mostar är som att kliva in i en annan värld. Här blandas öst och väst, minareter och kyrktorn, och restauranger med bosniska specialiteter kryper tätt intill flodens strand. Vi åt cevapi och burek till lunch och lät blicken vandra över stenhusen med kulhål från 90-talet – ett påminnelse om att resor inte bara handlar om fina utsikter, utan också om att känna av platsernas berättelser.
Jag har haft storstädning idag för min syster kommer i kväll. Jag gick igenom gamla kartonger och hittade bilder från min och Claes-Olofs första stora resa tillsammans. Det jag minns mest på hela resan var att jag var gravid i 3 månaden och Claes-Olof hade lyckats med att bara fixa utflykter med båt. Hela den resan gick jag mer eller mindre runt som en grön hulk, jösses vad illa jag mådde på turerna. Jag brukar vara ganska försynt även om jag har blivit buffligare med åren, men efter att ha åkt runt till olika öar så knödde jag mig fram först i kön när vi skulle av båten. Folk flyttade sig snabbt som attan när de såg min vilda blick och mitt gröna ansikte. Det tog många år innan jag åkte båt igen efter den resan.
Så frånsett alla båtturer så hade vi en jätte fin resa med mycket badande och avkoppling. Vi tog en tur till höglandet och fick se jätte fina vyer. På turerna så bjöd de på kyckling tillagad på alla möjliga sett, tror aldrig jag har ätit så många varianter på kyckling någonsin som på Barbados.
Vi besökte Farley Hill National Park och tittade på ett palats som brann 1965 så det var bara ruiner kvar, men vackert att titta på. Ett litet zoo och en underbar blomster trädgård hann vi med mellan allt badande. Harrison’s Cave med sina stalaktiter och stalagmiter var helt otroligt, hela grottan lös upp av sken från dem.
Den enda båtturen jag inte mådde pyton på var den vi tog med ubåten, lugn och stilla färd med massor av vackra fiskar att vila ögonen på.
