Precis hemkommen från en härlig promenad med Shakira hörde jag Lill-polarn gasta för fullt: Vi har en gubbe sittandes i granen! Hmm, trodde gubben åkt till jobbet? När jag kom in till datarummet stod Lill-polarn med hela huvudet inkört mellan grenarna, studsar på julklapslådan så pyntet rasar ner.
– Ahh! Du menar julklappsvaktaren?
– Vaa? Finns det en sådan?!
När pojkarna var små – speciellt Micael – hade de svårt att låta granen och paketen vara, så vi satte upp en tomte som vakt. Traditionen har hängt med alla år, och nu hade gubben placerat tomten runt stammen. Lill-polarn har labbat runt vid granen hela dagen.
Ett paket hade råkat öppna sig lite i hörnet – bara typ så där – och Lill-polarn skulle tejpa igen det till imorgon när han plötsligt kände en stickande känsla. Han stirrade rakt in i paketvaktaren och höll på att få chock! Han hade varit så fokuserad på pynt och paket att han missat när gubben satte dit tomten igår.
– Skall han inte gå och lägga sig snart?
– Nej, han sitter på helspänn hela natten och kollar paketen!
