... dina symboler här ...

Packat och klart

Fastnat

Äntligen har jag blivit helt klar med swapp-julklappen! Jag hade dessutom sådan tur att jag hittade en nästan perfekt kartong på jobbet. Nu är det bara det sista brunpappret som ska på, sen är paketet redo att skickas. Fast… jag tror jag väntar med det tills Lill-polarn och Wumba Wu har lagt sig.

Visserligen är det gulligt att de vill hjälpa till, men det tar sådan tid! Lill-polarn skulle knyta bandet, och Wumba Wu fick hedersuppdraget att hålla labben på plats medan rosetten gjordes. Men förstås – Wumba Wu hittade ett litet veck på pappret som han absolut skulle rätta till precis när Lill-polarn drog åt snöret.

När jag kom ut i köket låg Wumba Wu fastbunden mitt på bordet och sprattlade för fullt för att komma loss, medan Lill-polarn skrattade så han fick ont i magen.

“Nog för att du kanske längtar hem,” sa jag, “men det där är väl ändå att ta i!”

Andra advent

Andra advent

Idag har verkligen Wumba Wu varit jobbig. Jag gjorde färdigt julklappen till julswappen, och tydligen tyckte Wumba Wu att det var en alldeles utmärkt julklapp – för honom. När jag väl ställt fram allt jag behövde gällde det att inte lämna bordet en sekund: inte gå på toa, inte hämta kaffe, inte ens vända mig bort!

Till slut, när jag packade om paketet för tredje gången och fick plocka ut Wumba Wu igen, tog tålamodet slut. Jag vill ju inte chocka min swap-vän med att det hoppar ut en liten svart, vandrande ebenholtspinne ur paketet – även om det hade blivit väldigt lugnt här hemma efter det.

Samtidigt hade Lill-polarn hängt upp en mistel och tyckte att Esmeralda skulle stå under den “för säkerhets skull”. Till sist fick jag berätta en lång historia om vad tomten kan hitta på om man inte uppför sig innan jul, och då blev det äntligen lugnt.

Nu har Lill-polarn tänt ljusen och sitter nöjd och väntar på att få hjälpa Wumba Wu att öppna paketet.

Önskar er alla en riktigt trevlig andra advent.

Gäst säng!

Gäst säng

Rosa och jag tog en rejäl shoppingtur idag och började på Klädkällaren innan vi fortsatte till ÖB. Jag hittade lite småpyssel inför julen, men både jag och Rosa hade slarvat med maten, så vi åkte på huvudvärk. Vi bestämde oss för att nästa gång åka tidigt en morgon i stället – nu var det så mycket folk att man bara blev matt.

Jag hittade i alla fall en otroligt söt bröd­box med gammal karta och segelbåt på – perfekt till Micael, tänkte jag. Men när jag kom hem var kaffefiltret slut, så det var bara att vända och åka iväg igen.

När jag kom tillbaka stod Micael i dörren och vinkade hemlighetsfullt att jag skulle smyga in i datarummet. Där satt Wumba Wu – som tydligen trott att bröd­boxen var en gästsäng – och hade bäddat ner sig med både filt och kudde. Han såg helt salig ut där han satt och lyssnade på Lill-polarn.

Lill-polarn var överlycklig över att slippa ligga skavfötters med Wumba Wu och var i sitt esse med att berätta den ena historien värre än den andra. Båda brast ut i gapskratt med jämna mellanrum, och Micael tyckte faktiskt att Wumba Wu gott kunde använda bröd­boxen som säng tills han reste tillbaka till Afrika.

Russel

Fixar till granarna

Jösses vilket russel det var när jag kom hem idag! Snickaren hade frisknat till och höll för fullt på att sätta upp Micaels kök, skorstensgubben stod ute och slam­made skorstenen så att Micael snart kan elda i kaminen – och mitt i allt detta hade Lill-polarn och Wumba Wu fullt sjå med att sätta upp de små granarna vid uteplatsen på framsidan.

Granarna hade legat uppe i kokhuset och blivit ganska platta, så de fick fluffas upp ordentligt innan de såg någorlunda presentabla ut. Men förstås – det dröjde inte länge förrän de upptäckte att det var glapp i en av granarna. Wumba Wu letade ivrigt efter rätt lampa att vrida på, och till slut fick han till det.

Men så snart snickaren drog igång kapen började granarna lysa svagare. Wumba Wu, fortfarande i lyckorus efter sin promenad på den “magiska sjön”, var helt övertygad om att det var han som påverkat ljuset med sina krafter! Att det snarare handlade om lite överbelastning i den där ensamma sladden från kokhuset, det bekymrade honom inte det minsta.

Han meddelade bara glatt att han numera vill bli kallad Simsala Wu.

Magisk sjö

Magisk sjö

När jag kom hem idag doftade det nybryggt kaffe och vardagsrummet var skinande städat. Lill-polarn och Wumba Wu stod vid diskmaskinen och fyllde på den – något som direkt fick mig att ana ugglor i mossen. Jag kastade en snabb blick runt i huset, men allt såg faktiskt ut precis som det brukade.

Det visade sig att Micael hade hjälpt dem att ta ner det tredje paketet – som innehöll ett pussel. Jag hann precis rädda Lill-polarns ena nalle ur diskmaskinen innan jag tänkte sätta mig med kaffet. Då frågade Wumba Wu med sina stora ögon om han kunde få gå på den “magiska sjön”.

Trött efter jobbet tog det ett ögonblick innan jag förstod att han menade dammen. Jag var lite tveksam först, men Wumba Wu såg så bedjande ut att jag inte kunde säga nej. Han ville dessutom att jag skulle ta mängder av bilder, så att han kunde visa medicinmannen i byn att han faktiskt var mäktigare – för han kunde ju gå på en sjö!

Det hade redan börjat mörkna, så vi tände en marshall och gick bort till dammen. Lill-polarn hann inte mer än kliva ut på isen förrän det sa pang! – och han låg raklång.

“Skynda dig att ta kort innan Lill-polarn kommer upp! Wow power!” skrattade Wumba Wu, och jag kunde inte låta bli att le.