... dina symboler här ...

På tur med Esmeralda

På tur

Lill-polarn hade gått och skrytit för Esmeralda om hur fantastisk hand han hade med hästarna. Han påstod att han kunde få dem att göra precis vad som helst – nästan som att de förstod varje ord han sa. Esmeralda log nöjt och svarade bara: “Fint, för jag vill rida idag.”

Det var just då Lill-polarn insåg att han pratat lite för mycket. Han blev alldeles kallsvettig, för jag hade ju ställt hästarna i Lille-hagen, och det betydde att han själv måste gå dit och hämta upp dem för att göra i ordning allting.

Esmeralda började redan se lite småsur ut, och Lill-polarn började desperat fundera på hur han skulle ta sig ur situationen med hedern i behåll. Plötsligt fick han en snilleblixt! Jag hade ju en av mina samlarpudlar stående inne – den med hjul. Perfekt, tänkte han, Esmeralda kunde rida på den!

Han ställde fram pudeln och gjorde en storslagen gest.
“Den här kan du sitta på,” sa han självsäkert.

Esmeralda stirrade misstänksamt på pudeln. “Ska jag sitta på den?”

“Ja,” svarade Lill-polarn snabbt, “jag vill ju inte att du ska skada dig på de förklädda mammutarna i hagen! Den här är redan färdigtämjd för en vacker dam som du. Titta bara vilken lyster din klänning får när du sitter på den svarta luddberten!”

Han fortsatte med allvarlig min:
“Det blåser så våldsamt idag att den här dessutom är stabilare än Bellman. Han ramlar nog om minsta vindpust tar i.”

Badkar

Badkar

Nu börjar det snart hända saker – snickarna ska äntligen sätta igång med Micaels kokhus! Som vanligt är diskussionerna redan i full gång: badkar eller dusch? Det är frågan som delar lägret här hemma.

Lill-polarn stod mest och stampade av frustration. Han hade nämligen aldrig testat ett badkar, och utan egen erfarenhet kunde han ju förstås inte ge något riktigt expertutlåtande till Micael. Och det retade honom rejält – han brukar annars veta bäst om det mesta!

Medan vi var ute och mätte en sista gång i kokhuset, passade Lill-polarn på att förvandla till sitt eget lilla spa. Han fyllde vattenberedaren vid vedspisen och riggade upp hela badscenen. Tobias gamla tandborste (urk!) fick agera skrubbborste – enligt honom med “perfekt hårdhetsgrad” och en stark 9:a i betyg. Ljusen och glaset med cola fick full pott, en 10:a, medan tvålen bara fick en 8:a – den löddrade inte tillräckligt för hans smak.

När vi kom in stod han där, nöjd som en kung, och tittade på Micael:
“Enligt min bedömning,” sa han högtidligt, “och den väger ju väldigt tungt, får badkaret en 10:a. Det är alltså bara ett måste. Och nu kan ni vara så vänliga att gå igen! Det är ofint att titta på när en gentleman badar. Ni kan eventuellt få bada om ett par timmar.”