När jag kom hem idag hörde jag ett dovt, bubblande skratt från den lilla matsalsdelen. Där satt Buddha och skrattade så magen hoppade – och bredvid honom satt förstås Lill-polarn.
Gubben tittade på mig och sa att de hade suttit och pratat hela dagen. Tydligen hade Buddha blivit riktigt avundsjuk på att Lill-polarn var så smal och vig, och bett honom om råd för att uppnå samma form.
Lill-polarn hade förstås blivit överlycklig över att få agera dietexpert. Han hade klättrat upp på piedestalen, satt sig till rätta och börjat sin “föreläsning”:
— “Man måste se till att få i sig minst fyra till fem bullar varje dag, gärna någon extra på lördag och söndag. Man ska absolut inte bara sitta här och stoppa i sig en massa ris – det går inte, det ser du väl själv! Riset bara sväller i magen, det gör aldrig bullarna. Och efter middagen – minst två bullar då – ska man sova middag i en och en halv timme, så kroppen kan tillgodogöra sig all näring.”
Så där hade de suttit i flera timmar, ätit bullar, pratat och skrattat tills kvällen smög sig på.
Lill-polarn såg så nöjd ut när jag kom in, och jag kunde inte låta bli att le.
— “Vet du vad,” sa jag, “då kan man ju kalla dig för Bulldha sedan!”
