... dina symboler här ...

Mys

Ta skydd!

När jag kom hem från jobbet satt Lill-polarn och Wumba Wu på köksbordet. De såg väldigt viktiga ut och undrade om de kunde få plantera de stora lökarna jag hade köpt. Eftersom jag ändå hade tänkt sätta dem i jorden, tänkte jag att det var lika bra att tacka ja till hjälpen.

Jag hade köpt amaryllisar och hyacinter i flera färger, och det tog inte lång tid innan diskussionen var igång. Efter en hel del tjafs enades de till slut om att den stora krukan skulle få den röda amaryllisen – med två ljushållare och en liten dekorationsros som pricken över i:et.

När det var klart fick ljushållarna plötsligt ett nytt användningsområde. Wumba Wu satte en på huvudet och utbrast att den såg precis ut som grannbyns kungakrona hemma i Afrika. Lill-polarn, förstås, ville inte vara sämre – så han tog den andra.

Sedan fick Wumba Wu syn på flaskan med Amarula som står på hyllan.
– Hemma i Afrika får jag dricka hur mycket sånt jag vill! förklarade han glatt och började leta efter ett så stort glas han kunde hitta.

Lill-polarn däremot var lite mer försiktig. Han mindes alltför väl hur dålig han hade blivit efter den där konstiga röda saften förut. Jag hann i alla fall hejda dem innan det blev någon “kunglig skål” i köket – även om det var nära!

Ops!

Ops!

Wumba Wu har ända sedan han kom hit stått och spanat upp mot vår afrikanska hörna. Där finns saker både från när pappa var FN-soldat i Kongo och från när gubben var i Liberia och Marocko.

Prylarna sitter ganska högt upp eftersom det hänger både spjut och pilar där. Det var ett medvetet val när pojkarna var små och for upp och ner i trappan – det skulle inte finnas någon risk att någon skadade sig.

Men det hindrade förstås inte Wumba Wu. Han är ju betydligt smidigare och hade lyckats ta sig upp på hyllan. Där stod han nu och klappade försiktigt på imalan (hjorten), samtidigt som han berättade med glänsande ögon hur vackra djuren är när de springer över savannen.

Lill-polarn ville förstås inte vara sämre, utan försökte också klättra upp. Det gick sådär. Han slant lite och satte handen på helt fel ställe. Wumba Wu hörde hans stammade ursäkter och tittade undrande på honom.

– Ojojoj! Jag skulle… jag menar… det såg ju ut som en bulle. Jag skulle bara smaka!

Wumba Wu började skratta så våldsamt att han var nära att ramla ner.

Besök

besök

 

Jag hade precis somnat till när jag vaknade av ett himla tisslande från köket. Först försökte jag ignorera det, men nyfikenheten tog över. När jag kom ner stod Lill-polarn där – och pratade med en kartong på köksbordet!?

När jag gick närmare såg jag vad som pågick: i kartongen satt en liten figur och mumsade glatt på knäckebröd. Han hade hur mycket som helst att berätta! Den lille hette Wumba Wu och kom från byn Koukoude – samma plats dit Lill-polarn och Esmeralda snart ska resa.

Jag hälsade artigt på Wumba Wu och sa till Lill-polarn att han fick ta hand om sin gäst, medan jag gick och la mig igen. Jag skulle ju upp tidigt och behövde min skönhetssömn. Men precis när jag nådde trappan hörde jag hur Lill-polarn frågade:
– Vill du ha en bulle?

– Nej usch! svarade Wumba Wu. Men har du inget ljust knäckebröd? Det är det godaste som finns!

Strax därpå dök gubben upp, yrvaken och förvirrad över ljuden.
– Vad är det för oväsen i köket mitt i natten? frågade han.

Jag berättade om paketet och den lilla gästen. Gubben stirrade på mig, lätt förskräckt.
– Du menar att jag har släpat hem en sån där bullätande pinne igen!?

– Japp, sa jag. En liten ebenholtskvist – men han äter inte bullar.
– Det var väl för väl det. Vad äter han då?
– Knäckebröd.
– Nej! muttrade gubben. Där rök frukosten!