... dina symboler här ...

Oj så det blev!

flyter

I dag har det faktiskt varit riktigt lugnt och skönt här hemma – åtminstone till en början. Det visade sig att Lill‑Polarn hade gjort ett rejält misstag i morse när han råkade sticka Esmeralda. Hon hade bara velat ha en jordgubbe, men i ivern med mask och spjut gick det illa.

Inte nog med att hon fick gå med bandage, hon blev så rädd att hon satte sig rakt på jordgubben också! Lill‑Polarn skämdes så in i norden och lovade dyrt och heligt att aldrig mer hoppa runt beväpnad i köket. Självklart får Esmeralda alltid ta de jordgubbar hon vill framöver.

Men Esmeralda verkar vara en aning långsint. Varje gång hon ser Lill‑Polarn väser hon “VILDE!” och går sin väg. Lill‑Polarn tog det så hårt att han satte sig uppe hos Tobias flera timmar och diskuterade fruntimmer och deras oförutsägbarhet.

Så jag hade faktiskt en riktigt lugnt morgon och passade på att jämna till dammkanten och lägga ut lite jord. När väl Lill‑Polarn kom ner igen, hjälpte han till med att plantera Nattljus som Rosa kom med i går – och någon annan växt jag redan glömt namnet på.

Allt gick fint tills jag plötsligt hörde ett:
– Oj! Oj!

När jag tittade upp såg jag Lill‑Polarn flyta runt på en bit frigolit i dammen! Han hade lekt med Shakira och när bollen rullade ner i vattnet tänkte han att “det kan ju inte vara så djupt”…

 

Till Esmeralda

syr

När jag kom hem i dag möttes jag av smäktande ballader och en mycket entusiastisk Lill-polare som sjöng med för full hals. Han hade upptäckt Julio Iglesias på YouTube och bestämt sig för att öva upp “en röst som rinnande sav” – så att Esmeralda skulle bli alldeles trollbunden.

Och skulle hon mot förmodan inte gilla själva sången, ja, då hade han naturligtvis fixat backup.

Backupen visade sig vara min chokladkaka med jordgubbar – “Sommar Limited Edition”! En chokladkaka jag sparat till ett riktigt guldläge. Men enligt Lill-polarn låg den ju bara och skräpade vid datorn, och han tyckte jag borde vara glad att han hade “städat undan” och gjort fint till jag kom hem.

Mitt i all dramatik måste jag erkänna att han faktiskt såg rätt söt ut, där han stod och sydde på små hjärtan på min sjal. Planen var att ge den till Esmeralda i kväll, tillsammans med chokladen och sången.

Men idyllen sprack när jag fick syn på Tequila Rose-flaskan på bordet. Jag stelnade till.

– Glöm det, Lill-polarn! sa jag snabbt.
– Jag har hällt ut innanmätet och fyllt med vatten ju! Ville att det skulle se fint ut till Esmeralda!
– Shit… min likör!