Efter att ha lagt om städningarna idag så kunde jag ta mig en go promenad i Örgrytes koloniområde. Den såg så liten ut från vägen men var betydligt större än jag trodde. Lång och smal med härliga trädgårdar. Oj! Den skall vara öppen mellan maj – september och vi är inne i oktober. Det var folk inne och jobbade med att fixa till en gång i en av trädgårdarna, så jag hade kanske bara tur idag. När jag letade efter information om koloniområdet så fick jag reda på att koloniträdgårdsrörelsen startades i Tyskland redan på tidiga 1800-tal. Den kom till Sverige på tidiga 1900-tal.

Örgrytes koloniområde kom till 1915 och det är 41 stugor på 30 m2 och tomtstorlekar på 250-300 m2. Konstigt jag upplevde de som så mycket större!? Vackert område var det i alla fall och jag vill besöka det igen på sommaren. Jag reagerade på att det stod Örgrytes koloniträdgård med tanke på att den ligger i Krokslätt men fick förklaringen att Örgryte inte tillhörde Göteborg utan Örgryte kommun.

” Ville husera sjuka
Arbetsförmannen Gustaf Hartzell (född 1861) var Föreningen Örgryte Koloniträdgårdars första ordförande och även först med att betala årsavgiften på två kronor i kassaboken för år 1915. Samma år följde ytterligare 25 familjer.
Hartzell var en trogen kolonist i cirka tjugo år, men på äldre dar vände han föreningen ryggen.
– 1934 föreslog Föreningen mot Tuberkulos att de skulle bygga fyra nya stugor avsedda för tuberkulossjuka inom koloniområdet, säger Catharina Broberg, ordförande i Örgryte koloniträdgårdsförening.
– Föreningen sa nej och Hartzell som arbetade med flera förtroendeuppdrag inom Örgryte socknen som bland annat fattigvårdsinspektör, ville inte längre ha något att göra med koloniträdgården.
Efter Hartzells avgång följde flera år av maktkamp, intriger och lögner. Idag lider styrelsen dock inte av några intriger. Istället är intresset för kolonin större än någonsin. ” Källa : Annelie Eliasson redaktion@gbg.direktpress.se

Det var mysigt att gå runt där även om det var lite öde och trots att det ligger så nära Göteborg var det ändå väldigt lugnt och hyfsat tyst. Kan förstå att folk gärna vill ha en kolonistuga om de bor mitt i staden. Men jag fattar inte varför de inte tar hand om äpplena mera? En del träd hade så mycket äpplen att äpplena hade nästan vuxit in i varandra. Måste erkänna att jag fick lite ( Palla – vibbar ) men slog bort det ganska snabbt med tanke på att jag hade företagskläder på mig.

Det hade ju varit lagom roligt om de ringt till mina chefer och gastat att det sitter en Esplanadare i äppelträt. Nää! Det blev allt till att gå tillbaka och jobba medan snålvattnet rann i mungipan. Helt otroligt vad mycket recept som dyker upp i skallen när man ser sånt man inte kan ta!