... dina symboler här ...

Julböcker

Julböcker

Jag hade hittat några mysiga julböcker för 5 kronor styck på loppis, så jag satte på kaffe och sjönk ner för att bläddra lite i dem i lugn och ro. Planen var en stillsam stund – men det hade förstås inte Lill‑polarn och Wumba Wu räknat med.

Wumba Wu hade snabbt fastnat för boken “Tomtarnas hemligheter” och vrålade förtjust när han läste om Bushman‑tomten som måste lägga sig på rygg för att spänna bågen och skjuta ner frukt från träden, och om den ilskne Papua‑tomten som han mycket väl kände igen från Afrika.
– Åhh! Jag har hemlängtan! suckade han dramatiskt.

Lill‑polarn däremot satt djupt försjunken i boken “Det godaste till jul och fest” och hade aldrig sett så mycket godsaker på en och samma gång. Han började genast rabbla upp alla kakor han måste baka. Plötsligt rusade han ner från bordet, hämtade papper och penna och började frenetiskt anteckna ingredienser.
– Julkaka, viktorianska klenäter och ingefärskulor… ojoj! Det kommer ta hela dagen att skriva upp allt!

De var så inne i sina böcker att de inte ens märkte när Micael kom ner med sina kompisar, tog för sig av bullarna och gjorde sig knäckebrödsmackor med ost och kryddan Forest Blend – hans absoluta favorit. Själv satt jag bara där med kaffekoppen, julböckerna och ett stilla leende över mina två små julplanerare som redan verkade ha fyllt december med både äventyr, hemlängtan och kakbak.

Blindbock

Hämtar mina klockor

I dag skulle Lill‑polarn och Wumba Wu hjälpa mig att plocka ner lite adventspynt från övervåningen. Jag hade köpt ett gäng små klockor som jag funderade på att hänga upp i köket. Jag påminde dem noga: bär försiktigt – och bara en i taget!

De rusade ändå upp på vinden med full fart, och ganska snart hördes det hur de rumsterade om bland allt pynt och julpapper.
– Kolla, Lill‑polarn, vilken gigantisk hatt! ropade Wumba Wu.

Just som Lill‑polarn skulle kika närmare öppnade Micael dörren, och i reaktionen tappade Wumba Wu taget om klockan. Den ramlade rakt ner över huvudet på honom och vidare över de smala axlarna – som en metallskjorta! Hade inte Lill‑polarn hållit i snöret hade han troligen åkt huvudstupa ner i hela klockhögen.

– Oj då, Wumba Wu, nu kan vi ju leka blindbock! ropade Lill‑polarn förtjust. – Micael, vill du vara med?

Micael, som tyckte synd om den stackars “blinde” Wumba Wu, gick med på leken en stund. Han lovade dessutom en stor, härlig skatt till den som kunde hitta svampslingan bland allt pynt. Han hann knappt säga “bullar, knäckebröd och…” förrän Lill‑polarn och Wumba Wu redan var halvvägs in i garderoben, rotande med glädje och glitter i blicken.

Micael dök till slut ner till mig i köket med klockorna i tryggt förvar innan han stack vidare till sin kompis. Nu när de där uppe har fullt upp med sin skattjakt, kanske jag faktiskt hinner smita ut en stund och fodra hästarna i lugn och ro.