... dina symboler här ...

1 objekt 365 dagar

Lakrits-muffins

av
strössel

 

Lill‑polarn och Wumba Wu hade hittat strösslet jag köpte i går, och självklart kunde de inte låta bli att smaka på precis varje sort. Så fort gubben gått utanför dörren plockade de fram Rosas muffinsrecept och hällde i generösa mängder lakritsextrakt. Sedan stod de länge och diskuterade om muffinsen skulle toppas med lakritsflakes eller röda hjärtan.

Lill‑polarn ville absolut ha hjärtan på sina muffins – han hade tänkt bjuda Esmeralda, och då tyckte han att röda hjärtan såg mycket vackrare ut än en massa svart lakrits. Wumba Wu däremot ville ha så mycket lakritsflakes som möjligt, det var bland det godaste han visste, så en hel påse gick åt bara till att provsmaka om alla flakes verkligen smakade likadant, och en till till själva toppingen.

Så jösses, vad muffins här fanns när jag kom hem! Lill‑polarn satt och myste med Esmeralda, medan Wumba Wu hade gottat ner sig vid Pepper i soffan och tittade på tv, med en mage som hörbart knorrade efter alla lakritsflakes. Micael hade redan varit nere och hämtat en påse muffins och var på väg upp till Tobias med ett par fyllda påsar – så de där bakexperimenten lär sprida sig i hela huset.

Herre i huset

av

Hjälper Nissarna

Jag hade åkt iväg en sväng med Rosa, och när jag kom tillbaka hörde jag hejdlösa skratt inifrån datarummet. Nyfiken kikade jag in – och där stod Lill‑polarn och Wumba Wu och hjälpte de små tomtenissarna att gunga på gunghästen. Gunghästen balanserade uppe på den gamla symaskinen, och Lill‑polarn tyckte bestämt att någon som var “stor” måste stå bredvid och hålla koll.

De små nissarna var överlyckliga och tjöt av skratt där de turades om att gunga. Lill‑polarn höll dem noga i handen tills det blev deras tur och hade försökt lyfta ner gunghästen, men den stod alldeles för högt upp. Han hade dessutom utsett sig själv till den som var bäst lämpad att hålla ordning på huset när inte jag var hemma – och tog uppdraget mycket seriöst.

Efter en stund kom Micael ner och undrade försiktigt om han kunde ta med sig lite pepparkakor upp på rummet. Då visade det sig att Lill‑polarn jagat runt honom och kompisarna med en träslev varje gång de försökt norpa en kaka. Trots att de försökt dela upp sig och smyga på burken från alla håll, hade Lill‑polarn lyckats dänga till dem med sleven varje gång.

– Men Lill‑polarn då? sa jag.
– Jaa! De ska väl äta smörgås först!! svarade han upprört.