112. Hopp och lek (141 av 182)

112. Hopp och lek (141 av 182)

Det finns leksaker som verkar helt omöjliga – tills Maja sätter tänderna i dem. Den tunga hundbollen har länge varit hennes stora utmaning. Den rullar långsamt, studsar lite klumpigt, och är så pass stor att ingen annan orkar bära den mer än någon sekund. Men Maja, envis som hon är, har lärt sig knepet.

Maja och Pärla

Vi har lekt mycket med bollen de senaste dagarna. Det är nästan som en liten fotbollsträning här hemma – vi sparkar iväg den och alla hundarna rusar efter i full fart. Ofta blir det rena cirkusen, för ingen får riktigt tag i den. Ingen utom Maja. Hon lyckas, efter en kort brottningsmatch, få ett perfekt grepp och stolta steg joggar hon några meter som om hon bar en trofé.

Maja, Pärla och Jippy

Det lyser i hennes ögon när hon hör att vi ska kasta bollen igen. Det är inte bara leken hon älskar, utan själva kampen – att kämpa lite till, hitta balansen, och vinna varje gång på sitt egna lilla vis.

Maja

Jippy! Håller sig till att leka med mjukispäronet som piper när hon tuggar på den. Den är den enda leksaken Maja och Pärla inte lyckats slita sönder. Så den släpper hon gärna inte ifrån sig.

Jippy

Klart det är en spålampa!

Måste vara en spåkula?

Innan vi åkte in till Göteborg igår hoppade vi in vid en secondhand butik i Mölndal som bara har öppet onsdagar och lördagar. Det var bilar längs hela ån och vi blev så förvånade över allt folk. Men butiken var enorm med mängder av prylar och jag tror aldrig jag har sett så många roliga och udda lampor på ett och samma ställe!

Vi kunde bara inte låta bli att köpa en kula som gav ett underbart sken. Nackdelen med att Lill-polarn har en egen lastkärra är att grejerna aldrig är kvar där man ställer dem. Hur i allvärden han nu lyckades snoka reda på påsen med lampan i. Jag märkte inget förrän Tobias kom in och frågade varför jag gömt den häftiga lampan där? Wow! Inte ofta Tobias gillar något!

Han tyckte den hade gjort sig himla bra på hans köksbord! Lill-polarn som hörde vår diskussion kom ut och menade på att det var hans spålampa. Han hade hittat den i hallen med tillhörande matta att ha under det lilla bordet. Altt passade perfekt ihop, så det måste ju varit till honom. När han tittat i lampan hade den sagt ”Vill vara på ditt bord”

– Men du kan ju inte spå i den!? det är ju en lampa.

– Joho, den blev alldeles gul som Afrikas himmel.

Min!

Min!

I morse var det ett himla liv på utsidan. Lill-polarn ville leka med Pepper och sparka boll. Pepper tyckte bollen var lite väl stor så han rusade upp i äppleträdet när den kom farandes. Shakira å andra sidan tyckte bollen var som gjord för henne och rusade efter. När hon väl fått bollen ville hon ju inte släppa den!

Hur Lill-polarn än sprang så hann han inte med. Till sist när Shakira låg och passade bollen så kom Lill-polarn på att Shakira gillade farmabiffar. Han öppnade paketet och började kasta iväg biffarna. Men hur han än kastade så han Shakira vända på en 5 öring och sno bollen igen.

Nähä! Min!

Lill-polar rusade upp till Tobias som hade mängder av grillkorvar ( han skall ha lan kväll med kompisar ) Lill-polarn la alla korvarna i en stor hög så Shakira inte skulle hinna äta upp dem  medan han tog bollen. Men jag lovar Lill-polarn fick springa som en gasell när Tobias såg vart korvarna blev av.