Esmeralda

I dag har det faktiskt varit riktigt lugnt och skönt här hemma – åtminstone till en början. Det visade sig att Lill‑Polarn hade gjort ett rejält misstag i morse när han råkade sticka Esmeralda. Hon hade bara velat ha en jordgubbe, men i ivern med mask och spjut gick det illa.

Inte nog med att hon fick gå med bandage, hon blev så rädd att hon satte sig rakt på jordgubben också! Lill‑Polarn skämdes så in i norden och lovade dyrt och heligt att aldrig mer hoppa runt beväpnad i köket. Självklart får Esmeralda alltid ta de jordgubbar hon vill framöver.

Men Esmeralda verkar vara en aning långsint. Varje gång hon ser Lill‑Polarn väser hon “VILDE!” och går sin väg. Lill‑Polarn tog det så hårt att han satte sig uppe hos Tobias flera timmar och diskuterade fruntimmer och deras oförutsägbarhet.

Så jag hade faktiskt en riktigt lugnt morgon och passade på att jämna till dammkanten och lägga ut lite jord. När väl Lill‑Polarn kom ner igen, hjälpte han till med att plantera Nattljus som Rosa kom med i går – och någon annan växt jag redan glömt namnet på.

Allt gick fint tills jag plötsligt hörde ett:
– Oj! Oj!

När jag tittade upp såg jag Lill‑Polarn flyta runt på en bit frigolit i dammen! Han hade lekt med Shakira och när bollen rullade ner i vattnet tänkte han att “det kan ju inte vara så djupt”…

När jag kom hem i dag möttes jag av smäktande ballader och en mycket entusiastisk Lill-polare som sjöng med för full hals. Han hade upptäckt Julio Iglesias på YouTube och bestämt sig för att öva upp “en röst som rinnande sav” – så att Esmeralda skulle bli alldeles trollbunden.

Och skulle hon mot förmodan inte gilla själva sången, ja, då hade han naturligtvis fixat backup.

Backupen visade sig vara min chokladkaka med jordgubbar – “Sommar Limited Edition”! En chokladkaka jag sparat till ett riktigt guldläge. Men enligt Lill-polarn låg den ju bara och skräpade vid datorn, och han tyckte jag borde vara glad att han hade “städat undan” och gjort fint till jag kom hem.

Mitt i all dramatik måste jag erkänna att han faktiskt såg rätt söt ut, där han stod och sydde på små hjärtan på min sjal. Planen var att ge den till Esmeralda i kväll, tillsammans med chokladen och sången.

Men idyllen sprack när jag fick syn på Tequila Rose-flaskan på bordet. Jag stelnade till.

– Glöm det, Lill-polarn! sa jag snabbt.
– Jag har hällt ut innanmätet och fyllt med vatten ju! Ville att det skulle se fint ut till Esmeralda!
– Shit… min likör!

Lill-polarn satt i datarummet tillsammans med Esmeralda, och därifrån hördes idel fnitter och små kommentarer. De var uppenbart djupt engagerade i något – och enligt ljudnivån, något väldigt roligt.

Själv gick jag ut för att bjuda skorstensgubben på kaffe. Jag kunde inte låta bli att förundras över hur han kunde springa runt i kortbyxor i det här vädret – det duggade, blåste och kom rejäla skurar om vartannat. Typiskt aprilväder i januari, kändes det som.

Plötsligt hördes ett högt:

“Wow! Såg du?”

Sedan följde Esmeraldas gapskratt och ett upphetsat:

“Det här är ju det bästa programmet jag någonsin sett! Vi måste kolla på det i morgon också!”

Jag måste erkänna att nyfikenheten började klia. De verkade ha så mysigt där inne att jag inte ville störa, men när jag hörde Lill-polarn säga med drömsk röst:

“Han är bara så snygg alltså! Eller?”
och Esmeralda humma till svar, då kunde jag bara inte låta bli.

Jag smög in, försiktigt, för att se vem den här “snyggingen” var. Och vad skådar mitt öga när jag kliver in i rummet?

De sitter där, tätt ihop, fnittrande – framför min laptop, och kollar… genom webbkameran!!!

Jösses säger jag bara!

Lill-polarn har mestadels hållit sig inne idag och, enligt egen utsago, ”hjälpt till att vika tvätten.” När jag gick genom huset märkte jag snart vad det innebar. Jag såg mina tröjor liggande redan i köket – och sedan var det bara att följa spåret av kläder genom hallen och vidare in i vardagsrummet.

Där satt han mitt bland högar av tvätt och provade det ena plagget efter det andra. När jag såg honom med gubbens strumpor på huvudet och ett stolt leende, kunde jag inte låta bli att fundera över hans… modeval.

En stund senare hördes förtjust fnitter från datarummet. Lill-polarn kom vandrande med min topp över huvudet, närapå som en spöklik skapelse, och förde ett väldans väsen. Edgar, som låg och vilade i soffan, fräste till och rusade iväg. Lill-polarn skrattade så tårarna rann och traskade vidare mot Shakira, som stelnade till en sekund men sedan bara suckade och lade sig till rätta igen – van som hon är vid hans påhitt.

Men när Esmeralda dök upp i dörren, med en bukett blommor i handen, blev det mer dramatik. Hon fick syn på Lill-polarn, tjöt till och svimmade rätt ner på golvet!

Lill-polarn blev förtvivlad och rusade fram. Han visste inte vad han skulle göra – tills han fick en snilleblixt. Han sprang till tvättkorgen, rotade runt och kom springande tillbaka med gubbens smutsiga strumpor.

Och visst hjälpte det! Esmeralda satte sig upp med en grimas som kunde väcka döda och utbrast:

“Fy, vilken stank!”

Vilket härligt väder det har varit i dag! Efter att Lill-Polarn var så duktig igår och plockade bort alla maskrosor, såg jag hur bedrövligt det börjar se ut på lilla kullen. Där har vi ställt ett par gamla vagnshjul och en plog som klarade sig någorlunda i branden. Det står också en gammal harv där, men den tänker jag inte lyfta på för att rensa ogräs under – det får helt enkelt växa till sig runtom.

Min tanke har länge varit att plantera mycket blommor där, tätt och fint, så man slipper rensa så mycket ogräs. Och när solen tittade fram ville Lill-Polarn passa på att ha picknick med Esmeralda vid vagnshjulen. Han bad mig klippa bort det värsta av gräset så de inte riskerade att sätta sig på någon brännässla.

Förresten – innan gubben åkte till jobbet hade han köpt Singoalla med lakrits. Något som förstås inte undgick Lill-Polarn. När jag tittade upp mot kullen såg det så otroligt mysigt ut – de satt där i lä av vagnshjulen, med fågelsång runtom och solen i ansiktet. Jag måste erkänna att jag blev lite avis.

Lill-Polarn satt och mumsade så kexen yrde och jag fick säga till honom ett par gånger att Esmeralda nog också ville ha några.