Rosa kom och hämtade mig och Lill-polarn i morse. Vi skulle städa ur hennes lillebrors lägenhet till klockan tolv. Sedan skulle vi över till den nya lägenheten och käka smörgåstårta. Mums! det är bland det godaste som finns. Som tur var så var det inte så smutsigt, och vi var ganska många.

Lill-polarn såg helt chockad ut när han kom in och det var helt tomt, han tyckte det var så synd om Lennart som inte hade några möbler. Jag vet inte hur många gånger jag och Rosa fick förklara att möblerna var i den andra lägenheten och att vi bara skulle städa. Han kunde lugnt behålla sin lilla veckopeng.  Lill-polarn tog tag i en dammtrasa och torkade av alla lister och trösklar.  Plötsligt hör jag Rosa utbrista : men jösses då!  Lill-polarn hade blivit sugen på glass och letat i frysen när jag hade gått förbi och tagit pallen.

Jag hade inte sett att han stod där! trodde han var i sovrummet och städade. Så det var en liten frusen och stel Lill-polare vi tog med över till den andra lägenheten. Vi hann inte mer än innanför dörren förrän Lill-polarn kvicknade till och hojtade: Jösses! vad möbler och vilken röra! Han fick sitta på min axel så jag inte tappade bort honom i röran.