I år hände det äntligen – för första gången fick vi tillräckligt med vita vinbär för att koka sylt! Det är något speciellt med de där ljusa, nästan genomskinliga bären som lyser upp bland bladverket. Jag tycker faktiskt att de vita vinbären är sötare än både de röda och de svarta, och sylten får en mild, frisk smak som passar perfekt på frukostmackan eller till pannkakor.

Tyvärr verkade mördarsniglarna också uppskatta våra vinbär minst lika mycket som jag gör. Busken var full av slemmiga sniglar och det var riktigt äckligt att se hur de kalasade på de små klasarna. Jag hade hoppats att bären skulle få mogna lite till, men med tanke på sniglarnas framfart insåg jag att det var nu eller aldrig om jag skulle få några bär alls.