Jag gör som Lotta och tänder ett ljus idag för Ann-christin. Det kändes så bedrövlig att hon gått bort och mina tankar gick direkt till hennes nära och kära. För det är som hennes syster säger så svårt att få in i skallen när en nära dör.

Det är så många som inte förstår det här med blogg vänner, att de verkligen betyder så oerhört mycket. Men att få följa någons blogg och ta en liten del i dennes vardag betyder en hel del, även om det var smärtsamt att läsa om cancern. Men för min del och jag tror inte jag är ensam om att tycka det så var det nog Ann-Christins positivitet som satte djupast spår.

Fick själv ett par email från blogg vänner när jag mådde skit! Har inte tackat dem, med det gav mig styrka att ta tag i vardagen igen. Ni betyder oerhört mycket, så om någon säger till mig igen ” vad då bloggvänner!?” Så kommer jag att svara dem Ja! ” ett nät av skyddsänglar” Tack Janne för den fina beskrivningen av gruppen “småpratarna”