Är bloggen på utdöende?
Jag sitter här med en kopp kaffe och skall gå igenom bloggar jag brukar läsa och se om jag inte kan hitta nya intressanta bloggar. Blir ärligt talat lite deppig när jag ser att bloggandet minskar så drastisk år efter år.
Gubben är hemma mellan två jobb idag och han läser över huvud taget inga bloggar. Han kan kolla mina inlägg ibland men annars så spelar han eller målar på sin padda. Han använder inte fb eller instagram heller så det kan väl ha lite med åldern att göra. Men jag följer en Ingrid på 80 som bloggar och hon är jätte mysig. Så nu på morgonen har jag letat efter nya spännande bloggar att följa.
Jag skaffade bloggen 2007 och det först inlägget var när Shakira vår första Eurasier var valp. Jag ville dokumentera det vi gjorde på gården. Renoveringar och om djuren. Det har hänt mycke sedan starten och även om jag gjort lite pauser så är jag glad att jag fortsatt att blogga. Om inte annat som för att kolla hur tätt Shakira fick sina Ep anfall och när hon blev äldre.
Glädjen när vi skaffade lilla Jackpot och allt vi har ändrat om och hur intressen ändras med åren. Fotograferingen har jag mer eller mindre hållt på med sen jag startade bloggen och alla foto teman jag har varit och är med har lärt mig så mycket nytt. Kommer att lägga ut länkar till de bloggar jag har hittat och hoppas kunna fylla ut den listan rejält.
Dela detta:
Därför bloggar jag
sjubarnsmamma har startar en samblogg där jag är med.
Anledningen att jag började blogga är väl att jag en dag ställde mig och tittade runt på gården och bara tänkte ” F.. jag ger upp ” Det var så mycket att renovera, struliga hyresgäster och en av många som tyckte det var fritt fram att vi skulle förvara deras skit. ” Vi hade ju en gård….” På toppen så fans det ingenstans att sitta och njuta på, utan så fort man öppnade ytterdörren så stirrade man på resterna av ladan som brunnit ned. Jag ville verkligen flytta och kände mig bara tung och nedstämd.
Detta var för ca 4 år sedan. Rosa hade börjat blogga och tyckte jag också skulle göra detta. Kände bara och vem tusan vill läsa den bloggen? Pratade länge med gubben om detta, han ville inte flytta men förstod att jag mådde ganska dåligt och sa att det kommer ta tid. Vi behövde fixa till en del så att det gick att sälja.
Men så en dag när jag kollade på pojkarna som fått offra en hel del under de fattigaste perioderna och att drömmen var ju att de skulle få varsitt hus och sedan ta över gården. Tobias som tålmodigt stått ut med vårt skämmiga bunker till badrum. Han som ville allt skulle vara lyxigt! Micael som hade sin födelsedag när vi alltid var som fattigast och vi fick trolla bra för att de inte skulle vara så påtagligt. Tyckte vi hade lyckats bra tills julen kom och de bara önskade sig en handkontroll till play stationet att dela på.
Nix! Här skulle kämpas vidare, blogga om varje sten jag lyfte på tomten, dels för att lära mig skriva och stava bättre och dels för att peppra oss vidare till våra mål. Så när jag kollar tillbaka i bloggen så slår det mig hur mycket vi egentligen har gjort. En son har fått sitt hus och näste är på god väg.
Vi har vuxit i hop som familj och tar tillvara på varandra och det som finns runt omkring oss på ett helt annat sätt. Känner att jag blivit så mycket lugnare, fått så mycket nya intresse tack vare andra bloggar och känner mig så mycket rikare på allt. Nya vänner och så mycket spännande att läsa på MN och andra ställen.
Kommer definitivt att fortsätta blogga, sätta upp nya mål och satsa vidare på att varva ner. Blir glad när jag läste igenom gamla inlägg och känner glädje över gården och alla underbara utflykter vi har gjort.
Dela detta:
