Vi samlades och åkte till våra gravar och satte kransar och ljus. Jag har aldrig gillat att åka till graven utan tycker det är bättre med en minneslund. De man har mist bär man med sig hela tiden i tankar och hjärtat så jag har tyckt att graven har varit tungsint att besöka, det har känns som ett måste. Men idag när vi var alla tre och pysslade om våra gravar och berättade minnen så kändes det riktigt bra. Jag önskade bara att min syster hade bott i Sverige och kunde varit med denna stund. För första gången så kände jag ett lugn och massa fina minnen dök upp. Jag tror vi kände så lite alla tre och vi bestämde att vi skulle fortsätta att gå tillsammans. Nu har jag mer förståelse till de som vill ha gravar.