Vissa dagar kommer jag bara hem alldeles för sent från jobbet. Den där varma, lite oljiga lukten från fabriken gör en fullkomligt däckad, och i dag ville jag bara lägga mig i hängmattan med en kopp kaffe och inte lyfta ett finger. Men jag hann knappt kliva ur bilen förrän jag hör Lill‑Polarns hysteriska röst: – Den är min! Jag …