39: De som inte finns ibland oss längre 22/365
Svärmors begravning var idag och det känns tungt, hon dog på julaftons morgon i covid-19. Även om hon haft ett bra långt liv så tycker jag det är jobbigt när folk kläcker ut sig “ jamen hon var ju ändå 92 “ Vet att de menar att det är en bra ålder, men säg det när det gått ett tag, när man fått smälta att hon är borta. Det känns tomt. Det var en vacker begravning med bara de närmaste och efteråt träffades vi och satt i olika rum. Trist men det är som det är.
Har aldrig sett innan att man kan skriva klagomål till Gud. Helt underbart och jag såg att flera hade skrivit och stuckit in lapparna i muren. Detta borde vara i alla kyrkor om det inte redan finns.
Dela detta:
Min vän och trygghetspelare har gått bort!
Min vän och trygghets pelare har gått bort! Smärtan och chocken är enorm, det känns lika jobbigt och jävligt som när min bror gick bort i en olycka. Det är väl chocken att man inte visste hur illa det var ställt och att det gick så fort som gör att det är så svårt att greppa. Hon berättade att hon hade cancer i tarmen och metastaser på levern men att de skulle ta en bit på tarmen och sedan medicinera eller stråla metastaserna. Sen skulle läkarna ge besked hur de skulle gå vidare efter sommaren. Hon lät mest trött och vi pratade en bra stund om lite av varje.
Jag hade ringt två veckor innan och berättat att väskan som jag hjälpte henna att beställa hade kommit. Jag fick ett otroligt hårt och bittert svar tillbaks innan hon förklarade att hon låg inne på sjukhuset för hon hade sådana smärtor i magen. Hon måste ha fått besked hur allvarligt det var och att hon inte skulle klara det. Det känns så bedrövligt att man inte kunde vara där för henne, om hon inte ville träffas så åtminstone via telefonen. Av och till så satt vi ju i timmar och pratade medan vi tittade på tv eller grejade med annat. Hon fanns ju där för mig när mamma blev sjuk och dement. Ibland kände mamma mer igen Elvy än mig och sa till personalen att det var hennes dotter. Elvy hade en sådan fin förmåga att vara lugn och neutral medan mamma kände av alla mina tankar och känslor och på så sätt drog sig lite undan.
Elvy var den som fick mig på fötter när jag satt ensam i min lägenhet när jag var 16, Norge resorna när vi hämtade Ida och sedan Chasy, när vi tröskade ända ner till Kalmar för att hämta min första häst, listan kan göras hur lång som helst. Hon fanns alltid där! Även om vi rök ihop så hittade vi alltid tillbaka och när vi besökte mamma en gång satt 2 gamla damer där och bråka om sockret
Dam 1. Men ta inte alla sockerbitar!
Dam 2. Jag tar hur mycket jag vill!
Dam 1. Nu slutar du
Dam 2. Näääää jag gör som jag vill
Elvy började skratta ” Jösses där är ju vi när vi blir gamla ”
Så att detta händer! Att hon inte finns mer, det är svårt att greppa. Jag har läst igenom våra kärringonsdagar och är så glad att jag bloggade om det så man kan gå tillbaka och minnas som om det var i går. Det kommer att ta tid det här och hon lämnar ett enormt tomrum.Dela detta:
Tungt
Så då skall jag försöka börja blogga igen! Har varit så himla mycket på sistone att det känns som det går troll i gården och i mitt liv. Bloggandet är ett bra sett att rensa ut skiten på och orka ta nya tag. Det värsta med detta året är att min brors fru dog. Det är så tungt för honom och tonårsdöttrarna just nu. Det känns maktlöst att sitta här och inte kunna göra så mycket och att familjesituationen är så komplicerad. Så idag går mina tankar helt till min bror och döttrarna som har begravningen idag.
Dela detta:
Tisdagstemat : Smärta
Tisdagstemat : Smärta
Det tog över ett halvår innan jag fick tillbaka känseln i foten efter att Beethoven trampat mig. Shit! Det gjorde så ont att jag satt på trappan och kippade efter lufts innan jag fortsatte och verkade färdigt hoven på Beethoven. Vi skall bara inte gå in på hur svårt det var att få av stöveln! Hua
Annars så brukar Elvy alltid dra upp det när jag hamrade mig på tummen och lugnt ger henne hammaren och säger AJ!!! Kallsvetten börjar rinna på pannan och jag tar tillbaka hammaren och spikar vidare. Just det där är så jäkla typiskt mig och Elvy! Blodet kan bokstavligen spruta och vi jobbar vidare!
Annars är väl största smärtan just nu att Edgar är borta. Han har varit borta en vecka nu och chansen att han skall komma tillbaka är noll. Han var elva så antingen blev han sjuk eller har blivit överkörd. Vi kommer att skaffa en ny katt till våren, men helst vill vi ju ha Edgar tillbaka. Men det känns exakt som när Fimpen blev överkörd och även Pepper som varit väldigt rastlös har lugnat ner sig och börjat äta igen.
Dela detta:
